Vad är grejen med gamla surdegar egentligen? Ni vet såna grejer som man sagt att man ska göra, som av olika anledningar inte blir gjorda och sen bara ligger och suger energi från en. De tar ju inte så lång tid att göra när man väl kommer igång, och känns löjligt gött att bli av med. Men tröskelvärdet för att komma igång och göra dem är ibland orimligt högt. Men ett blogginlägg som detta kan kanske få mig att ta tag i nån av stinkhögarna jag har i mitt arkiv ikväll allafall?
Om två veckor är det dags för Klubb Sockerdricka att dra igång för våren igen. Fredagen den 19/2 är vårens första tillfälle, då vi kommer gästas av grymma artister, erbjuda skönt, nyktert häng och göttigt fika. Jag sitter och planerar vad som ska köpas och bakas och behöver inspiration. Vad vill man äta och dricka på en nykter klubbkväll?
Testar mobilbloggande. Visste ni förresten att ordet blogg inte finns i T9? Galet.
Jag tror inte jag säger det här tillräckligt ofta, men jag har faktiskt världens finaste hund. Rent objektivt sett alltså.
Just nu så pågår det en del interna konflikter i Piratpartiet, om man ska tro bloggar och medierapportering rätt.
Jag är inte särskilt förvånad över att det puttrar under ytan i PP. Man har haft en helt absurd tillväxt sedan man startade i januari 2006, där man har gått från ett ingenting till ett parti med närmare 50 000 medlemmar , och då är det inte konstigt att man någon gång får växtvärk. Jag är snarare förvånad över att det inte kokat över och blivit strider tidigare än såhär, för så fort det börjar handla om makt och pengar kan man ge sig tusan på att det blir bråk.
Nu har Mab, som är tänkt att bli ny kanslichef för Amelia Andersdotter när hon blir parlamentariker, tydligen fått en uppsträckning om att rätta in sig i partiledet, tagit till sig och lägger ner den interna kritik som han tidigare framfört i olika forum. Något som orsakat en hel del reaktioner i bloggosfären.
Jag hade inte brytt mig något särskilt om det här i vanliga fall. Jag tror att alla organisationer, politiska partier såväl som företag eller kyrkor, inrymmer ideologiska dimensioner och människor som skapar konflikter. Det är en del av livet och inte så farligt egentligen. Det jag är orolig för nu däremot är att jag tror att det här offentliga bråket riskerar att både skrämma bort väljare från Piratpartiet, men framförallt så tror jag att man tappar en massa missnöjesröster som man kunde ha snott från Sverigedemokraterna. Unga män som vill rösta emot ”etablissemanget” hade kunnat lägga sin röst på PP i riksdagsvalet i höst, och på samma sätt som i EP-valet bidragit till att hålla SD borta. Nu tror jag tyvärr att PP:s interna bråk ökar på chanserna för riksdagsplatser för SD, och det känns inte särskilt kul.
Just nu är det mycket politik i bloggen, och lite mindre vardagsanekdoter och studentliv. Det innebär inte att mitt liv bara är politik just nu, utan snarare att multivariat regressionsanalys, felmarginal och standardavvikelser inte känns så skoj att blogga om.
Det är inte ens så skoj att läsa om, eftersom det i varannan mening står ”det här skulle vi kunna gå in djupare på, men det har vi inte utrymme för i den här boken”. Om det är nåt jag har svårt för så är det såna skrivningar. Jag har svårt för att bara köpa ett resonemang, utan ska jag ta till mig det vill jag förstå det hela vägen, varför man räknar så, hur man gör det och vad det gör för nytta. Tyvärr funkar det inte så i den här kursen, det skulle antagligen bli för omfattande, så jag ser det som en övning i det gudomliga ordspråket: ”Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”.
Idag har i alla fall varit en bra dag, med skönt plugg med basgruppen, några besvarade mail, några viktiga och ett intressant samtal avklarade, en lång promenad med D på lunchen och skönt häng på Niclas Malmbergs riksdagskampanjstart och sen fika på Café Linné med Gröna Studenter nu på kvällen. Jag trivs med livet!
Jag följde, som många andra politiska nördar, såklart gårdagens partiledardebatt i Agenda. Det är slående hur många likheter man kan dra mellan en fotbollsmatch och en politisk debatt, igår var mitt twitterflöde fullt av såna liknelser. Men en fotbollsmatch hade uppskattats mer igår, (varför sänder de inte riksdagens fotbollsmatcher mellan opposition och regering förresten, det hade jag kollat på!) för formatet på debatten var nog det tristaste nånsin. För många ämnen och ingen fick nån sin prata till punkt utan blev ständigt avbrutna av programledarna.
En sak som slog mig var hur trist den här blockpolitiken gör debatterna. Borta är bredden och visionerna, och kvar är två urvattnade mittenalternativ som slåss om vem som är mest lagom. Jävligt tråkigt, och i längden kasst för samhället. Oavsett hur valet går hoppas jag att den här blockcementeringen gås lös på med en ordentlig slagborr efter valet.
Det andra som slog mig var hur Reinfeldt fick bolla och trolla med siffror helt oemotsagd. Han slår sig på bröstet och hävdar att 100 000 fler är i sysselsättning nu än 2006, och jag tyckte det verkade vara ett konstigt sätt att mäta. Det är det också, för relativt sett har ju de i arbete minskat, eftersom befolkningen ökat med 250 000 under samma tidsperiod. Alliansfritt Sverige och Viktor Tullgren uppmärksammar också det här.
Det roligaste med debatten var att följa folks twittrande, och att Peter Eriksson knäppte upp översta knappen i sin skjorta i halvtid efter uppmaning från ”Twittermaffian”. I övrigt var det som att titta på Scrubs eller Simpsons i en timme, inget man minns dagen efter och inget som egentligen tillförde nåt i ens liv.
Jag ägnar mycket tid åt mitt liv åt att fundera över budskap, beröring och battlande mellan politiska alternativ. Men aldrig har jag kunnat sammanfatta det så lysande som Simon gör på FakeFree-bloggen (som för övrigt är ett underbart projekt som jag är så glad för att vi fått hända!):
”Hur når man ut?
Pengar
Hur når man in?
Engagemang, ärlighet, närhet”
Idga var det interpellationsdebatt om vargjakten i riksdagen. Jag missade nästan hela, eftersom riksdagens hemsida kräver att man har real player installerad och i min teknikanafalbetism tog det ett tag att få ordning på.
Tur då att Maria Ferm sammanfattar det som nog kom ut av debatten genom att recensera den presskonferens Carlgren höll innan.
”Inte heller idag kunde Carlgren förklara hur de både ville begränsa vargstammen, och att den skulle bli friskare och livskraftig. Eller hur de ville att stammen skulle bli mindre inavlad – och samtidigt genomföra en urskillningslös licensjakt. Eller varför ingen håller med om regeringens metoder från forskarhåll.”
Vill man få en mer livskraftig vargstam är det väl ändå en rätt dålig idé att döda dem? Kanske ingen sagt det till Carlgren, men död är liksom motsatsen till liv.
Senaste kommentarer