Robert Damberg

Med anledning av inlägget nedan om den psyksjuke mannen kan jag inte låta bli att bli förbannad över det här tilltaget. Vad är det för, ursäkta uttrycket, jävla idiot som kommer på att man ska bluffa sig in på en överbelastad psykvård och sen kalla det för konst?

Det är precis såna här jävla fånigheter som gör att jag vill minska alla statliga subventioner och kulturstöd med minst hälften. Det finns så jävla mycket dåligt och fånigt i konstvärlden som betalas av skattepengar som skulle kunna gå till vettigare grejer!

Jag sitter och kollar på Aktuellt på SVT, och kan inte rå för att jag sitter och stör mig på upplägget i inslaget kring den psyksjuke man som dog efter att ha blivit skjuten av polisen när de skulle ta hand om honom. Nu dog han, och därför ska polisen korsförhöras och varenda steg och beslut som togs ska ifrågasättas in absurdum. Jag kan inte låta bli att bli irriterad på att det ska bli sån enorm storm av ifrågasättanden och insinuationer om att polisen agerat fel för att mannen dog. Hade han blivit skjuten i bröstet men överlevt hade det inte blivit alls samma historia.

Mannen i fråga hade alltså ringt SOS, sagt att han hade skjutvapen, sprang mot polisen med dragen kniv och blev då skjuten. Klart det är viktigt att det undersöks när en dödsskjutning sker, och jäkligt konstigt att polisens etiska råd sagt nej till elpistoler (bättre chockad än död, väl?). Men när media agerar som om poliserna gått in och skjutit killen för att de tyckte det var skoj, då blir jag mest less och irriterad.

Det är väldigt ofta som jag känner stolthet över det parti som jag är medlem i. Vi ligger i framkant när det gäller det mesta, så även partidemokratin. Ett tydligt tecken på det är att jag alldeles nyss röstade i vår beslutande medlemsomröstning för att fastställa vår EP-lista.

Jag la mina röster såhär:

Per Olsson – Jag har sett Per in action på den europeiska arenan, och blev impad. Jag tycker också att Per har den för mig viktiga lokala kopplingen kvar, med sitt engagemang i MP Stockholm och utbildningsfrågorna där. Att koppla det lokala till det europeiska tror jag är en av de stora utmaningarna framöver, och det tror jag Per är grym på!

Zaida Catalán – Zaida var språkrör när jag gick med i Grön ungdom back in the days, och jag tycker att hon länge och ofta säger precis det människor behöver höra vad gäller djurrätt, feminism och jämställdhet i allmänhet. Zaida är modig,  jag tror Sverige behöver fler politiker som henne. Vi har alldeles för många fega politiker.

Carl Schlyter – Carl har gjort ett fantastiskt jobb som ensam ledamot från MP de senaste åren, och hans fantastiska film om nedleddning är värd en röst bara den. Att han dessutom är grymt duktig på folkhälsopolitik, kan alkoholfrågan och hyser en sund skepcis mot industrins intressen i alkoholpolitiken är också tungt vägande argument för mig.