Robert Damberg

Efter förra veckans bloggande om djurrätt och alkohol har jag klurat över det här med min köttkonsumtion, och börjat på allvar försöka äta mer grönt. Igår testade jag därför Max ”Greenburger”och idag käkade jag haloumiburgare när jag var i Gävle. Båda var riktigt goda, och jag ska nog fortsätta på ”mer grönt”-spåret. Jag känner mig redan lättare i kroppen på samma sätt som jag gjorde när jag var vegetarian i gymnasiet, lite häftigt att det spelar sån roll vad man stoppar i sig.

I helgen hade jag en såndär ledig helg som jag inbillar mig att ”vanligt folk” har. Min barndomskompis Erik med flickvän var här på besök. Vi käkade massa god mat, gick på stan och kikade lite och hade det rätt slappt. Sen var vi såklart på bandyfinalen, och såg en rafflande final där Västerås bröt Edsbyns fem år långa dominans och plockade hem guldet efter en riktig rysarmatch. Strålande sol, 20 000 på läktarna och glögg i termosen toppade och gjorde dagen fulländad. Vinternjutning när den är som bäst.

Har nyss kommit hem från skogen efter en tvåtimmars promenad. Det var skönt att vara ute i friska luften omgiven av grön, skön skog igen. Det var alldeles för länge sen.

Dagens finaste var dock att återuppleva en härlig del av barndomen igen. Jag plurrade i en DJUP vattenpöl på vägen hem. Känner ni igen den där känslan av att det tjippar i skorna och strumporna känns som blöta svampar mot fötterna? Så kände jag mig idag, och kommer med ens ihåg de otaliga gånger som vi ”plurrade” i den lilla ån bredvid skolan i lågstadiet, och smög in hemma för att mamma inte skulle upptäcka att man blött ner skor och strumpor igen. Med tiden blev jag riktigt grym på att dölja mina plurrningar, eller så tröttnade mamma bara på att påpeka att jag kommit hem blöt den här dagen också.

Plurrande är ett bra vårtecken, så nu känns det som det är på gång på riktigt!

Idag är jag tacksam över att jag har så lätt att bli glad. Det räcker med ett par minuters sol, en bra låt i mp3-spelaren som får mig att dansa på tågperrongen eller att slänga käft med baristan på Espresso house så går jag därifrån och känner mig nöjd med livet. Jag drivs på positiv energi, och funkar bäst med små skvättar av påfyllning dagligen. Gött att jag har ett liv där jag nästan alltid får den påfyllningen!