Robert Damberg

Nu har jag skickat in min presentationen för provvalet till riksdags och kommunfullmäktigelistan för MP Uppsala till nästa års val! Känns kul och spännande!

Lyssnade nyss på nyheterna i P3, och blev både trött och förvånad. Jag vet att medias logik och minne inte alltid är varesig bra eller långt, men jag undrar: Hur många gånger kan det bli en nyhet att Sverigedemokraterna ligger över gränsen för att få mandat i riksdagen i en opinionsmätning?

Jag och Anton hade en lång diskussion om SD:s chanser att ta sig till riksdagen och hör de bör bemötas och hanteras.

Jag menar att man kan välja att se det som en tidsfråga innan de sitter i riksdagen, eller så kan man se det som att SD försökt komma in ett antal gånger och inte lyckats en enda. Alla domedagsprofeter sa att de skulle komma in i europaparlamentsvalet och att det skulle bli språngbrädan in i riksdagen, men det enda man lyckats med hitills är ju att misslyckas.

Jag påstår inte att SD är ett problem som enbart kan tigas ihjäl. Men jag är urbota trött på denna ständiga kör av olyckskorpar som verkar finnas överallt i samhället och inte kan se annat än att SD är på väg in i diverse parlament, och har kraxat om det de senaste 5 åren. Fortsätter man kraxa tillräckligt länge så blir det en självuppfyllande profetia.

Jag tycker att man också eller istället ska lyfta det faktum att de trots en rejäl satsning och massiv mediauppmärksamhet faktiskt inte har någon plats i vare sig riksdag eller europaparlament i de senaste tre valen, och ser man inte det som en framgång tycker jag man har en trist syn på politik.

Läste i SvD att Major Björklund nu kommit på att man inte ska få höja sina betyg på komvux om man inte är underkänd i ett ämne.

Jag undrar i mitt stille sinne vad alla puckon som liksom jag var så skoltrötta på gymnasiet att vi inte pluggade, men ändå var begåvade nog eller tillräckligt välsmorda i käften för att få G göra? Ska vi bli fast i snabbköpskassan för vi inte hade mognat när vi var 17? Ska bara de som är hypermotiverade genom hela sin skolgång ha chansen att få bli läkare eller psykologer? Skulle jag som skoltrött gymnaiseelev gjort så dåligt ifrån mig att jag blev underkänd, för att sedan kunna läsa om för att få MVG? Snacka om sneda incitament.

I min värld går det inte ihop, alla förtjänar fler chanser och samhället tjänar alltid på att folk utbildar sig. Eller ska vi i konsekvensens namn börja skippa omtentorna på universitetet också?

MP:s skolp0litiska talesman Mats Pertoft bloggar bra om det, liksom Maria Ferm.