Robert Damberg

Igår slängde jag fetinghögen med gamla FS- och RS-handlingar från de senaste fyra åren. Bilagor, protokoll och scheman, komplett med kommentarer, streckgubbar och talarlistor. Nu åkte det i pappersinsamlingen, och en hel hylla blev ledig i bokhyllan! Jag älskar att slänga saker!

En halvmeter handlingar

Nu är det drygt tre veckor sen jag blev avlöst som ordförande för världens bästa ungdomsorganisation, och det börjar kännas som det faktiskt är på riktigt och inte bara på låtsas längre. Det beror nog främst på att jag de senaste dagarna gjort och sett massa handfasta tecken på att jag faktiskt inte är ordförande längre. Det känns lite konstigt, men mest bra faktiskt. Man ska inte överleva sig själv i en organisation, och att sitta i två år till har aldrig ens varit en fråga för mig. Både för att jag inte tycker man ska växa fast i en roll, och för att en ungdomsorganisation behöver tankas upp med nytt engagemang med jämna mellanrum (som är tätare än en gång per decennium).

Några av de tydliga tecken på att jag avgått är till exempel att anslagstavlan inte längre innehåller en delegationsordning, en påverkansplan och en ombudfördelning till kongressen. Istället sitter där ett presentkort på ett tandemskärmhopp!

Ett annat tydligt tecken kom i fredags, när jag var på kansliet och lämnade tillbaka skrivare, telefon och annat som UNF köpt. Dels så kom jag efter att ha lämnat in passerkortet inte in i korridoren längre, utan var tvungen att bli insläppt av Andreas. Och mitt och Salams skrivbord var inte längre mitt och Salams, utan nu huserar Linda och Vidar mitt i ett härligt början-kaos i rummet, fyllt med energi och skratt. Och vet ni, det kändes faktiskt bara bra att vara där och avsluta det kapitlet av mitt liv. UNF-åren har varit de galnaste och roligaste hitills i mitt liv, och det är med en skön magkänsla jag nu siktar på universitetskurser i höst. Jag är pepp på plugg för första gången sen mellanstadiet, och det är en himla skön känsla. Visst är det skönt när man gör rätt sak vid rätt tid?

Idag är det en vecka sen kongressen tog slut. Det känns som hög tid för att sammanfatta lite känslor och tankar kring att ha slutat göra det som varit det som tagit upp den största delen av min tid och mina tankar de senaste åren.

Jag hade förväntat mig att det skulle kännas tomt och konstigt, och/eller jäkligt skönt. men just nu känns det faktiskt PRECIS som när jag nyss hade blivit vald, dvs inte alls.

Då, när jag blev vald, så åkte jag direkt hem från Piteå till Östergötland för att fortsätta harva på Östenssons (mataffären jag jobbade på) fram tills det var dags för arbetsvecka och min arvodering startade på allvar. Det var en rätt konstig känsla, och den är lite samma nu.

Från att ha varit på en kongress i en vecka och intensivumgåtts, diskuterat, debatterat, agiterat på såväl UNF:s som IOGT-NTO:s kongresser, träffat gamla och nya vänner, fixat avtackningspresenter, fått parkeringsböter, varit med i P4 Extra med Harald Treutiger, skrikit i ett demonstrationståg och tokdansat till Movits är jag nu hemma i Östergötland och kör in 10 ton hö, dricker förmiddagskaffe, löser korsord, rensar höloftet på brädor och bråte och går långa skogspromenader med Diesal. Lite som natt och dag, men lika nice båda två!

Kontentan av detta inlägg bli alltså att analysen och sammanfattningen av känslorna av att avgå får helt enkelt vänta tills det känns på riktigt, vilket nog bli om nån månad när nya FS har arbetsvecka och jag är tillbaka till vardagen i Uppsala. Då kommer det nog kännas mer på rikigt, nu känns det mer som ett tillfälligt uppehåll.

Jag har fortfarande inte fattat hur jag ska kunna blogga från mobilen, det vore ju ett snabbt och schysst sätt att snabbare kunna ge er en inblick i mitt liv enom mobilkameran. Som det är nu måste jag sätta mig vid datorn, föra över filer från telefonen via sladd eller bluetooth och sen ladda upp dem här en och en. Kommunikation ska vara enkelt!

Nu har jag allafall fått tummen ur och presenterar några av korten jag tog under veckan:

Bild från vår alkoholreklamsmanifestation där vi brände alkoholreklam och grillade marshmallows (ja, det är en brandbil i förgrunden, men vi hade tillstånd så de drog igen), en smart kärnkraftsdemonstration på Centerns dag av Grön Ungdom, och sist en finfin banana split som jag käkade en sen kväll efter en framgångsrik dag. Party och politik!